Oskar har som ni säkert märk valt att blogga lite mer så att alla i hela världen förstår (dvs de som är engelskkunniga). Jag å andra sidan är alldeles för lat för det, inte så att jag har svårt för engelska (inte då, har mvg i det för att skryta lite) men jag känner att det är lite enklare att skriva ned det första som dyker upp i huvudet om jag skriver på svenska, förstår ni vad jag menar? Äsch, det är inte relevant egentligen..
Jag sitter och tittar på "Marley och jag", en film jag inte kan hjälpa att gråta till. Marley är en riktig odåga till hund, äter möbler osv. Samtifigt bidrar han med något fint till familjen han bor i (tydligen eftersom de väljer att behålla honom) Men, jag klarar inte av att se när djur råkar illa ut osv. Marley råkar iofs aldrig riktigt illa ut, men i slutet, då Marley håller på att dö. Då spricker det för mig, och även för min mor. Jag kommer ihåg första gången jag såg den..
"Allvarlig mamma, gråter du?" sade jag
"Ja, jag kan inte hjälpa det" sade mamma
"haha!" sade jag.
ca: 10 minuter senare, då min mor lämnat Tv:n sitter jag och stor gråter. Jag gråter och gråter och skrattar i mellan (eftersom det inte är på riktigt) och sen gråter jag lite till, sen stänger jag av Tv:n. Jag klarade inte av att se klart komedin "Marley och jag". Jag har inte klarat av att se slutet än...
Jag är en riktigt blödig person, även om man inte kan tro det. Det är lite.. jaa, blödigt...
Sånt é livet! blödigtblödigtblödigt/// Julia
No comments:
Post a Comment